1976 innebar slutet på min forskarkarriär

Under senhösten 1975 blev jag tillfrågad om jag ville delta i ett externfinansierat projekt för att hållfasthetsbestämma en ny typ av rörklamrar. Det skulle göras dels genom dragtestning och dels genom teoretisk/numerisk bestämning av klamrarna. Min roll skulle vara att ta fram en numerisk metod för att hållfasthetsberäkna klamrarna. Trots att jag knappt kunde stava till hållfasthet åtog jag mig uppdraget. Det var en utmaning av den typ som jag gillade. Det fanns ingen given lösning på problemet. Den måste uppfinnas. Det finns likheter med Bungyjump (även om begreppet inte uppfanns förrän tre år senare) fast på ett annat plan.

Jag började studera metoder för hållfasthetsberäkning. Köpte litteratur i ämnet och testade en del numeriska metoder för att beräkna hållfastheten på liknande konstruktioner. Det var under mitt sökande som jag stötte på FEM, Finita Element Metoden, en ny metod för att numeriskt lösa komplicerade differentialekvationer. Även om metoden presenterats redan på 40-talet fick den sitt genombrott genom publiceringen 1973 av ” An Analysis of The Finite Element Method ” (Strang&Fix). När jag förstod elegansen i metoden blev jag helt såld. Det var som att bli blixtförälskad och är beredd att göra mycket för sin kärlek. FEM skulle komma att förändra hela mitt liv, även om jag då inte visste det.

FEM innebär att man för att beräkna hur en kropp beter sig när den utsätts för krafter, delar in dess geometri i små bitar med enkel form och löser de ekvationer som behöver lösas på de enkla bitarna med relativt enkla metoder. De små bitarna hänger samman och en rörelse i ett område fortplantar sig till de närliggande bitarna. Genom att upprepa beräkningarna många gånger får man tillslut ett jämviktsläge som motsvarar en lösning för hela den komplicerade kroppen. Metoden fungerade lika bra för kroppar i rörelse som för kroppar i vila, vilket gav en enorm potential av analysmöjligheter.

Med hjälp av kodexempel från Strang&Fix skrev jag ett generellt dataprogram för att hantera en mer komplicerad geometri och att presentera resultatet i grafisk form (kroppens deformation). Resultatet från projektet publicerades under våren 1976. Kort därefter blev jag kontaktad ett internationellt dataföretag som ville anställa mig som konsult i ”Teknisk databehandling”, bl.a. för att hjälpa deras kunder att genomföra komplicerade hållfasthetsberäkningar med datorns hjälp.

Efter några dagars betänketid accepterade jag erbjudandet och därmed var min karriär som forskare i Fysik avslutad. Det var inte alldeles enkelt att ta detta avgörande beslut. Jag hade börjat skriva på slutdokumentet i min doktorsavhandling och var inställd på att avsluta arbetet i slutet av året. Om jag avbröt skulle jag få nöja mig med min licenciatsexamen. Min professor avrådde mig och sa att jag kommer att få ångra mig senare. Men jag var såld på FEM och insåg vilken potential metoden hade. Kombinerar man detta med potentialen i ett framgångsrikt dataföretag (känt för sina kraftfulla beräkningsdatorer) så fanns inga begränsningar. Jag kunde bara inte tacka nej. Jag började min nya anställning den 1 juli.

I augusti gjorde jag och min flickvän en kanottur längs Åman i trakten av Åmsele (nära Lycksele i Lappland). Där passade vi på att förlova oss med ringar av lingonris i en fantastisk natur på en obebodd liten ö. Ringarna som senare ersattes av ringar i vitt guld finns ännu kvar.

Min flickvän blev klar med sin socionomexamen hösten 1976 och blev erbjuden ett jobb på en internationell hjälporganisation med kontor i Stockholm. Under hösten 1976 pendlade vi båda två mellan Stockholm och Umeå och bodde inneboende hos min syster i Huddinge. Vid årsskiftet 1976-77 gick flyttlasset söderut och vi flyttade in i en egen lägenhet i Vårbygård i Huddinge kommun.

På grund av alla resor inom landet blev det bara en charterresa till Las Palmas det året. Min flickvän gillade inte charterlivet, så vi utforskade istället Grand Canaria genom att åka runt med lokalbussarna. På nordvästra sidan av ön fanns få turistanläggningar och det gav möjlighet att praktisera lite av den ABF-spanska som jag hade tillägnat mig. Min flickvän hade läst spanska på Komvux och tillsammans klarade vi oss jättebra bland lokalbefolkningen. Och billigt blev det också.

1976 var annars det år när det fransk-engelska överljudsplanet Concord gjorde sin första kommersiella flygning över Atlanten.

Kung Carl Gustav gifte sig med sin Silvia och tenniskungen Björn Borg vann sin första seger i Wimbledon.

I september förlorade Socialdemokraterna regeringsmakten för första gången på 44 år. Torbjörn Fäldin valdes som stadsminister i en borgerlig trepartikoalition.

Ericsson lanserade sin nya datoriserade AXE-växel och blev därigenom världsledande på telefonväxlar.

Skateboard lanserades i Sverige.