Året 1973 kom med kärlek och flyttlass

Året 1973 har på många sätt utmärkt sig nutidshistorien.
I januari 1973 undertecknade de stridande parterna i Vietnamkriget en fredsuppgörelse som innebar att USA drog sig tillbaka efter 10 års krig mot Nord-Vietnam. Två år senare tvingades USA’s trupper lämna även Syd-Vietnam och Nord-Vietnam tog kontrollen över hela Vietnam efter 28 års strider.

I mars införde Sverige miljöavgift på returglas och engångsförpackningar. I april invigdes World Trade Center i New York med sina berömda tvillingtorn. I maj avslöjade tidningen FIB/Kulturfront en hemlig svensk militär spionorganisation, Informationsbyrån (IB). En konsekvens av avslöjandet blev att journalisterna Peter Bratt och Jan Guillou i slutet av året häktades och senare själva dömdes till fängelse för spioneri (???).

I augusti tog en k-pist beväpnad bankrånare personalen på ett bankkontor vid Norrmalmstorg som gisslan i 6 dagar i det som kom att kallas Norrmalmstorgsdramat. I september störtade en militärjunta ledd av Augusto Pinochet den demokratiskt valde presidenten Salvatore Allende i en blodig statskupp. Samma månad får Sverige en ny statschef, kung Karl XVI Gustav.

I oktober gick Egypten och Syrien överraskande till angrepp mot Israel i ett försök att ta tillbaka de landområden som man förlorade i Sexdagarskriget 6 år tidigare. Oktoberkriget blev ett snöpligt nederlag för anfallarna där de båda länderna förlorade ännu mer mark.
Som en följ av kriget uppstod brist på olja på den internationella marknaden och den första oljekrisen var ett faktum. I december införde Sverige ransonering på bensin och andra oljeprodukter.
Årets mottagare av Nobels fredspris blev USA´s utrikesminister Henry Kissinger (???). Nord-Vietnams utrikesminister tackade nej till det delade priset.

För mig personligen innebar året 1973 stora förändringar. På vårvintern stod det klart att Forskningsrådets finansiering av verksamheten vid min Institution i Uppsala skulle upphöra och alla forskningsmedel inom området skulle i fortsättningen koncentreras till Umeå Universitet och forskningsstationen utanför Kiruna. Jag bestämde mig för att flytta med upp till Umeå och vi fick ett halvår på oss att avveckla verksamheten i Uppsala. Det kändes svårt att bryta upp från vänner och det sorglösa livet i Uppsala, samtidigt som det kändes spännande att byta miljö och pröva en ny universitetsstad.

Mitt privata liv präglades av att jag efter ett par längre förhållanden nu levde ett bekymmersfritt ungkarlsliv, vilket passade mig bra med tanke på det förestående uppbrottet. Efter många år som student och lärare vid universitetet fanns det många både gamla och nya kontakter att utveckla.
Jag hade flyttat till en lägenhet på Floragatan som jag hyrde möblerad i andra hand och trappat ner på engagemanget i förenings och nöjeslivet i Studentstaden. Det var fortfarande Norrlands Nation som jag oftast besökte eftersom där var det lättast att komma in på eftersläpp till nationens fester.

Det var på Norrlands som jag i mars 1973 när jag med händerna fulla med öl och drinkar till mina vänner vände mig om och stod öga mot öga med en ung dam. Jag hade aldrig sett henne förut, vilket var ovanligt på en sådan här tillställning, och hon hade en utstrålning som gjorde mig nyfiken. Jag gick tillbaka till mina vänner med drickat men skyndade mig sedan att söka efter henne. Nationen bestod av många rum och det var fullt med folk överallt. Tillslut lyckades jag fånga henne i trapphallen där hon var i sällskap med några väninnor och jag befarade att de var på väg att lämna festen. Jag föreslog att vi skulle dansa och hon tackade ja. Efter en dans var det uppenbart. Jag hade drabbats av KÄRLEKEN. Allting stämde! Hon var trevlig att prata med. Kemin i form av hud-mot-hud känslan och kroppsdofter stämde. Hon var kramgo och dansant. Jag följde med henne hem till studentrummet i Triangeln och vi drack te och pratade länge. När den första kyssen hade avverkats fanns det inga tvivel och fram på småtimmarna svävade jag hemåt i ett upprymt tillstånd.
När jag vaknade dagen därpå kom tvivlen. Jag skulle ju snart lämna Uppsala och det var synnerligen dålig timing att inleda ett nytt förhållande. Jag bestämde mig för att ligga lågt och inte rusa in i en ny relation. Men när jag några dagar senare träffade på henne igen förstod jag hur omöjlig min strategi skulle vara att genomföra. Så i stället frågade jag om hon ville bli min bordsdam vid den stundande Vårbalen (festmiddag och bal i frack och långklänning). Det ville hon gärna och på den vägen är det än i denna dag.

Jag flyttade under sommaren upp till Umeå och flyttade in i en 1:a i stadsdelen Carlshem. Under hösten blev det många resor med bil mellan Umeå och Uppsala. Ibland ett par resor i månaden. Bensinen var billig och någon tanke på att miljön skulle drabbas fanns inte på den tiden. Men efter Oktoberkriget ändrades allting. Bensinen blev dyrare och dyrare och i slutet av året begränsades tillgången via ransonering.