Norrsken, gruvarbetarstrejk och lovikkavantar

LSenhösten 1969 var jag förvisad till en forskningsstation i närheten av Kiruna. Vi var några unga forskare som fick turas om med att övervaka intrimningen av ett nytt instrument för mätning av kosmisk strålning. December månad började som valigt med sträng kyla och en ständigt frånvarande sol. Den 9 dec 1969 förändrades Kiruna för alltid. Då lade arbetarna i Kirunas gruvor ner sitt arbete. Två dagar tidigare hade arbetarna i Svappavaara lagt ner arbetet i en vild strejk. Den 11 dec hölls det första stormötet i Kiruna sporthall. Nu blev staden hela Sveriges angelägenhet. TV och nyhetsteam belägrade stans hotell och SVT hade dagliga inslag om strejken. En konsevens av strejken var det blev svårt att hitta badmingtontider i sporthallen p.g.a alla möten.
Men norrskenen var lika magnifika som alltid. Det är en märklig känsla att stå i ett snölandskap i 25-30 graders kyla och förtrollas av detta magnifika, sprakande skådespel som med millisekundsnabba växlingar får hela himlavalvet att ändra form, färg och intensitet. Det är magiskt! Magnetiskt! Måste upplevas.
Sent på kvällen för julafton lämnade jag Kiruna i bil för att tillbringa julen i mitt föräldrahem vid Bottenvikskusten. Med mig i bilen var forskningsstationens norrskensfotograf och hans familj. Jag hade lovat dem skjuts till fruns föräldrahem i Lovikka. Vi kom fram till Lovikka strax efter midnatt. Som tack för skjutsen fick jag ett par nystickade lovikkavantar av fotografens svärmor.
Strax för kl ett fortsatte jag bilfärden ensam i vinternatten för att via Tärendö nå mitt mål vid kusten. Det blev en jobbig natt och strax norr om Överkalix var jag tvungen att stanna bilen för att sova en stund eftersom ymnigt snöfall och trötthet gjorde det omöjligt att fortsätta. Det var bara att hoppas att snön inte skulle gömma bilen och att en ev. plogbil skulle upptäcka bilen i tid.
Nåväl. Jag vaknade efter ca en timme och kunde fortsätta färden mot målet. Oroliga föräldrar (detta var före mobiltelefonernas tid) kunde andas ut när jag till slut dök upp på julaftons morgonen.
Så här dags på året blir jag varje år påmind om dec 1969. Då plockar vi fram vårt förråd av handskar och vantar och där hittar man lovikkavantarna, värdens skönaste och varmaste tumvantar. Mina är i mörkbrunt med ett färgglatt skaftmönster.
Gruvarbetarstrejken avblåstes den 4 februari 1970 och de ca 5000 gruvarbetarna återgick i arbete. Det konkreta utfallet i lönekuväret var magert men strejken tvingade LKAB till förbättring av arbetsförhållanden och arbetstider. Idag är antalet gruvarbetare i malmfälten ca 1100.