1970-talet innebar full satsning på kärnkraft och vindenergi

I spåren av den första stora energikrisen som följde på Oktoberkriget år 1973 började jakten på nya energikällor. I mitten av 1970-talet var kärnkraftsutvecklingen i full gång. Beslut fattades om ytterligare sju kraftverk till totalt 12. 1975 presenterade regeringen en ny energiproposition som innebar en satsning på att ta fram två kommersiella vindkraftverk i fullskala (kapacitet ca 2 MW vardera).

Med anledning av kraftigt stigande priser på råoljan under Oljekrisen 1973-1974 blev utvinning av olja i Nordsjön väldigt intressant. Konstruktionen av de första norska oljeborrplattformar för Nordsjön var i full gång och nya fält prospekterades.

Allt detta resulterade i många uppdrag för mitt företag, Hållfasthetsberäkningar av plattformen Statfjord A gjordes före min tid. Jordbävningsanalyser av kärnkraftverken i Forsmark 2 hade påbörjats och jag kom in i slutskedet av projektet. I ett senare projekt för Forsmark 3 (F3) var jag med från början.

I de flesta beräkningsprojekten så utförde man beräkningar på en konstruktion som bara fanns i form av en konstruktionsritning. Det var sällan man som beräkningskonsult fick en chans att följa den fortsatta utvecklingen fram till en färdig produkt.

I samband med F3 projektet fick jag en möjlighet att åka på studiebesök till Forsmark. Kärnkraftverket F2 som låg ganska nära produktionsstart var det primära målet förbesöket. Det var intressant att kunna titta på färdiga konstruktionsdetaljer som man själv hade gjort analyser på. Eftersom reaktorn ännu inte var laddad fick vi röra oss i utrymmen som senare inte var åtkomliga för besökare på grund av strålningsriskerna. Besöket avslutades med en rundvandring på byggplatsen för F3:an och till min förvåning var det tårtformade fundamentet till reaktorinneslutningens bottenplatta redan på plats i form av ljutformar och armering. Jag var förvånad därför att det var just den delen av konstruktionen som jag höll på att hållfasthetsberäkna. Beräkningresultaten skulle användas för att dimensionera mängden armering. När jag berättade för personalen på plats att jag hade ansvar för hållfasthetsberäkningen fick jag höra att studiebesöket kanske inte var rätt prioritering just då. Ljuteriarbetena hade stoppats i väntan på mina resultat. Gissa om jag var motiverad till att snabbt slutföra mina beräkningar.

Hösten 1977 gick staten ut med en offertförfrågan till sex svenska storföretag om att konstruera och bygga ett vindkraftverk med en effekt på 2 MW. Mitt företag anlitades av ett av företagen för att genomföra dynamiska analyser på den förenklade modell som de använde som underlag för deras offert. SMHI hade genomfört omfattande mätningar av vindförhållandena på de två tilltänkta platserna, Maglarp i Skåne och Näsudden på Gotland. Statistiska vinddata kunde omräknas till en statistisk fördelning av de dynamiska lasterna och med hjälp av omfattande FEM-beräkningar kunde skattningar av livslängd göras. Det var ett omfattande arbete och de första månaderna under 1978 var mycket stressiga. Offerten lämnades in i slutet av mars. Min uppdragsgivare fick inte uppdrag att uppföra Sveriges första fullskaleverk. Man var dock inblandad genom att man bildade ett nytt bolag tillsammans med ett annat av de offererande företagen som fick uppdraget.

Tyvärr så ledde den omfattande prospekteringen efter olja till god tillgång på olja och därmed låga priser. Intresset för vindkraften minskade därför och det är först nu i dessa dagar som man kan se ett ökat intresse från makthavarna. Det finns en målsättning att år 2015 producera minst 15 TW vindel. Det skall jämföras med dagens produktion på mindre än 1 TW (1 000 000 000 000 Watt).