Årsskiftet 1978-79

I mitten av januari för 29 år sedan kom min flickvän och jag hem från en lång resa. Vi gick raka spåret med allt bagage till lägenhetens balkong och klädde av oss alla kläder. Det var säkert 25 minusgrader utomhus. Utan en tråd på kroppen gick vi sedan in och stängde balkongdörren efter oss.

Det var nämligen så att vi misstänkte att vi hade fått med oss objudna gäster hem från Peru i Sydamerika. Små svarta kryp som lämnade små röda bettmärken efter sig och som var utmärkta längdhoppare. Loppor. Efter en månad i Peru hade vi lärt oss att loppor inte gillar kyla. 25 minusgrader borde göra susen.

Resan var nog den bäst förberedda resan som jag någonsin har gjort. Jag började ett par år i förväg med att lära mig spanska. Nybörjarkurs på ABF. Min flickvän läste på komvux. Sedan gick vi på seminarier och föreläsningar om Sydamerika och Peru för att lära känna landet och regionen. Vi lärde känna peruaner som hade flytt till Sverige undan en repressiv diktaturregim. Militärkupperna avlöste varandra på den tiden. När ett gäng hade suttit så pass länge att de hade hunnit skaffa sig personliga förmögenheter så var det dags att släppa fram andra till skattkistorna.

Resan i form av en gruppresa på flyget ordnades av en ex-peruan som på detta sätt fick en gratis hemresa varje år. Vi hade ett omfattande och välplanerat baggage med oss. Där fanns utrustning som skulle passa för kustklimatet i Lima, för bergsklimatet i inkastaden Cuzco och för regnskogen i Amazonas övre tillflöden. Dessutom hade vi lovat att ta med oss en del barnkläder från peruaner i Sverige till behövande släktingar.

Efter en lång flygresa som gick via Bogota i Colombia anlände vi till Lima några dagar före jul. Efter ett par dagar i Lima flög vi upp till Cuzco som ligger på 3500 m höjd över havet. Vi landade vi lunchtid dagen före julafton och beslöt att ta en lokal buss in till staden. Det visade sig bli ganska obekvämt eftersom bussens takhöjd var anpassad efter lokalbefolkningens längd och jag med mina 192 cm fick först gå dubbelvikt och sedan krångla mig in i säten som inte var anpassade min benlängd.

Väl framme på det centrala torget i Cuzco, Plaza de Armas, letade vi oss fram till ett vandrarhem som låg på en gata med det passande namnet Calle Suecia och som låg en bit från torget. Men det var en jobbig bit för höjdskillnaden var kanske ett par hundra meter. I den tunna luften och med packning blev det en krävande promenad. När vi kom fram upptäckte vi att dels var det fullbelagt och dels passade vi kanske inte riktigt in i klientelet av resluffande ungdomar från hela världen. Vi var fortfarande hela och rena. Så det var bara att knalla tillbaka och leta rätt på ett ledigt hotellrum. Vid det här laget hade vi båda en rejäl huvudvärk på grund av syrebrist och behövde verkligen vila.

Frampå kvällen kände vi oss piggare och gick tillbaka till Plaza de Armas och åt en 3-rätters måltid för det facila priset av 11 kr/person inklusive dryck.

När vi på förmiddagen nästa dag, julaftonen, kom tillbaka till torget var julmarknaden i full gång. Bönderna från byarna runt om Cuzco hade tidigt på morgonen kommit i till stan med stora packningar lastade på ryggen och allt visades nu upp på torget i ett myller av marknadsstånd. Det som särskilt har etsat sig fast i minnet är den enorma färgprakten. Indianerna i sina traditionella kläder med mycket inslag av rött. Alla kvinnor i sina fantasiska huvudbonader och många med ett knyte på ryggen. Ibland kunde man se lite vätska droppa ner från knytet. En antydan om att det där fanns ett litet barn utan blöja. Där fanns alla julkrubborna, julblommorna, julbröden och alla stånd med färskrostade marsvin på spett (i stället för varmkorv).

Vi bodde på ett billigt hotell och det var där vi första gången i livet blev bekanta med loppor. Dom gillade den varma sängvärmen när man hade lagt sig. Efterhand så utvecklade vi en teknik för att bli av med lopporna. Vi ställde behållare med vatten runt sängen. Sedan rusade vi på en given signal upp från sängen med täcket i handen. När lopporna försökte fly den kallnande sängen hamnade de ibland i vattnet och var då lätta att fånga in. Det var kanske inte världens mest effektiva metod för avloppning, men den var minnesvärd.

På julaftonskvällen blev det ganska livat på hotellet då en del av bönderna som hade tjänat lite pengar på marknaden hade råd att övernatta på hotell och festa om lite.

Liksom i alla katolska länder så firas julen på juldagen i Peru. Vi hade ju med oss några paket från våra svensk-peruanska vänner till familjer i Cuzco där mannen var fängslad av regimen. För att inte äventyra familjens säkerhet och vår egen så kunde vi bara göra överlämnandet via en mellanhand, en advokat som ansågs pålitlig. Vi sökte på juldagen upp advokaten i hans bostad. Vi blev vänligt mottagna och fick bl.a. beskåda deras enorma julkrubba. Många komponenter i julkrubbans utsmyckning var inhandlade på julmarknaden.

De efterföljande dagarna ägnade vi åt att titta på lämningar efter Inkariket i och utanför Cuzco och i Machu Picchu, den förvunna inkastaden, som ligger några timmars tågresa bort.

Mer om det senare.